Att kanske gå vidare - lite åtminstone

Det är inte dig det är fel på, det är mig. Det är inte bara något jag säger, det är sanningen. Med dig finns inga fel. Du kanske är lite liten, men så mycket att älska. Du kanske innebär mycket att göra, men det är det som gör dig till vad du är. För mig är du alltid störst, bäst och vackrast.

Jag önskar att du kunde följa med mig, att vi var på väg åt samma håll. Men du är så fast.

Du har fått mig att skrika över verksamhetsberättelser, rycka mitt hår över bortglömda kvitton och svära över försvunna utskick.

Du har mättat mig med druvsocker, väckt mig med Kikki Danielssons gälla stämma, svettat ner mängder av t-shirtar, dukat bord med bara papper och nålar, försummat min sömn, försummat mitt skolarbete, förstört min känsla för karaoke, gjort mig beroende av en klient ingen vanlig människa pratar om, lärt mig att sjunga högt är att sjunga vackert, gett mig smeknamn och kännetecken som jag aldrig hade fått annars. Du har gjort mig till den nörd jag aldrig drömt om att bli, men alltid varit dömd till att vara. Du har gjort mig till mycket av vad jag är.

Och vad gör jag? Jag lämnar den del av dig som jag tycker allra mest om.

Jag byter distrikt. Från tidernas bästa, sötaste, trevligaste, goaste och ja, ni vet, bästa Södra Älvsborg.

Nu ska jag gå svartklädd i några månader. För mig är det bara du som är mitt distrikt. Och tja, jag kommer faktiskt hem till tidernas bästa Tomtemys om några veckor.